Ännu en dag av ingenting har smugit förbi.

Trots musiken och billjuden utifrån ligger tystheten tung över min lägenhet.

Trots möblemanget känns det tomt precis som i mitt bröst och mitt huvud. Inga gardiner och mattor som bäddar in och skapar trygghet, samtidigt finns inte tillräckligt tomrum för att känslan av obundenhet och frihet ska infinna sig. Den virvlande känslan jag lärt mig älska mer än mig själv.

Jag tappar bort mig själv i mig själv och vet inte hur jag ska finna min väg ut igen då det är mörkt och endast upplyst av förvirrande skyltar som alla pekar åt olika håll. Ingen visar min väg helt och hållet utan leder mig alltid till ett vägskäl med nya skyltar, utan skrivna direktioner.

Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad jag vill och jag blir rädd för min vilsna själ som leker med alla andras, dansandes ute på dimmiga ängar. Lurar dem iväg till samma dolda platser som jag själv befinner mig på.

Allt som oftast infinner sig en känsla av total tomhet som skrämmer mig mer än allt annat. En känsla av meningslöshet som raderar ut min livslust fullständigt och endast lämnar ett hål i mitt bröst som bara växer och gör ont.

Om jag väljer att försvinna, vad händer då? Finns det konsekvenser eller kommer dagarna fortfarande flyta förbi lika tomma och meningslösa?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om jag ska bli irriterad, arg eller kanske till och med glad när det händer. Det går lång tid mellan gångerna, sisådär ett halvår eller mer och jag tror att han försvunnit för alltid. Att denna gången var den slutgiltiga. Jag har sagt mi...

Fan fan fan.. det skulle vart du. Thåström sjunger dessa ord för mig nu genom sporify. För några år sedan, för för många år sedan, sjöng han dem för mig när jag trängd av resten av folkmassan lyftes över det främsta kravallstaketet och stod där, prec...

Sommaren börjar närma sig sitt slut och jag undrar lite vagt vad jag gjort med denna sommar. När åren susar förbi minns vi bara somrarna som korta trevliga och ljumma kvällar med vännerna. Det är glädje och sommarförälskelser. Som en saga som alltid ...

En oro som värker i bröstet och kryper i kroppen. En oro som aldrig tycks ta slut. Hon sänker whiskey efter whiskey, glömmer att hon tagit dem. När glömskan sätter in försvinner verkan för oron är psykisk. Hon blandar tabletter med whiskey och glöm...

Sitter med ett vinglas vid min sida och Kents musik strömmandes ur högtalarna. Försöker döva mina tankar och känslor för att kunna sova i natt men den enda frågan som växer i mitt inre är: vad hände? För allting har gått så fort. Känslorna rusar ru...