Vi människor, speciellt vi utav den kvinnliga rasen, vill alltid ha det som mest vad vi kan få som minst.

Vi hamnar i ett mellanrum av blandade känslor.

Vi blir lämnade. Eller blir vi?

Vi känner oss lämnade, oönskade och förvirrade. Det är då vi vill ha det som får oss att känna så som mest. Och det är där mina damer, som vi lägger krokben för oss själva. Vi vet att det är det vi minst borde gör.

Vi borde släppa allt som har med detta att göra, titta åt ett annat håll och gå vidare. Men gör vi det? Aldrig.

För att vi kanske ska lyckas med att resa oss upp ur hålet vi själva fällt oss i måste det gå lång tid eller så måste denne, som fått oss i detta stadium, säga oss rakt i ansiktet att vi ska gå därifrån. Försvinna. 

"Do me a favor, breake my nose. Do me a favor, tell me to go away"..... Som Arctic Monkeys so perfekt uttrycker det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om jag ska bli irriterad, arg eller kanske till och med glad när det händer. Det går lång tid mellan gångerna, sisådär ett halvår eller mer och jag tror att han försvunnit för alltid. Att denna gången var den slutgiltiga. Jag har sagt mi...

Fan fan fan.. det skulle vart du. Thåström sjunger dessa ord för mig nu genom sporify. För några år sedan, för för många år sedan, sjöng han dem för mig när jag trängd av resten av folkmassan lyftes över det främsta kravallstaketet och stod där, prec...

Sommaren börjar närma sig sitt slut och jag undrar lite vagt vad jag gjort med denna sommar. När åren susar förbi minns vi bara somrarna som korta trevliga och ljumma kvällar med vännerna. Det är glädje och sommarförälskelser. Som en saga som alltid ...

En oro som värker i bröstet och kryper i kroppen. En oro som aldrig tycks ta slut. Hon sänker whiskey efter whiskey, glömmer att hon tagit dem. När glömskan sätter in försvinner verkan för oron är psykisk. Hon blandar tabletter med whiskey och glöm...

Sitter med ett vinglas vid min sida och Kents musik strömmandes ur högtalarna. Försöker döva mina tankar och känslor för att kunna sova i natt men den enda frågan som växer i mitt inre är: vad hände? För allting har gått så fort. Känslorna rusar ru...