Spegelsalen var full utav förväntansfulla själar när vi steg in på Stadshuset i Sundsvall igår. Rödvinsglaset var tömt och jag hade mina förhoppningar om en utmärkt spelning som det så oftast är, men att mitt hjärta skulle ta ett sådant språng när han steg in på scenen och den första tonen togs trodde jag inte att jag skulle uppleva även denna gång. Men det hände. Håkan Hellström är för mig inte bara en underbar artist med ett fantastiskt liveframträdanden. Han är och förblir min största och första kärlek. Jag har insett det nu, för vem annars kan få hjärtat att slå så hårt och samtidigt kunna locka både skrattet och tårarna ur mig.

Hans energi på scenen sprider sig genom publiken. Genom kroppen ända ut till fingertopparna. Det snöar skum från taket. Euforin stiger. Publiken flyter samman som ett hav utav samhörighet och han texter strömmar ur allas munnar. Ett eko utav lycka. För det är en lyckokänsla att se honom uppträda som är svår att förklara för de som inte upplevt den. För de som inte kan förstå hur underbar hans falsksång faktiskt är. Och det spelar ingen roll att detta var min femte konsert med herr Hellström, för det blir aldrib blassé och jag kommer aldrig dra mig för att se honom igen och igen och igen....

Jag hatar att jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.... 

 

Josefine

13 februari 2009 18:07

DU har så fullkomligt rätt!

http://josefinekarlsson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om jag ska bli irriterad, arg eller kanske till och med glad när det händer. Det går lång tid mellan gångerna, sisådär ett halvår eller mer och jag tror att han försvunnit för alltid. Att denna gången var den slutgiltiga. Jag har sagt mi...

Fan fan fan.. det skulle vart du. Thåström sjunger dessa ord för mig nu genom sporify. För några år sedan, för för många år sedan, sjöng han dem för mig när jag trängd av resten av folkmassan lyftes över det främsta kravallstaketet och stod där, prec...

Sommaren börjar närma sig sitt slut och jag undrar lite vagt vad jag gjort med denna sommar. När åren susar förbi minns vi bara somrarna som korta trevliga och ljumma kvällar med vännerna. Det är glädje och sommarförälskelser. Som en saga som alltid ...

En oro som värker i bröstet och kryper i kroppen. En oro som aldrig tycks ta slut. Hon sänker whiskey efter whiskey, glömmer att hon tagit dem. När glömskan sätter in försvinner verkan för oron är psykisk. Hon blandar tabletter med whiskey och glöm...

Sitter med ett vinglas vid min sida och Kents musik strömmandes ur högtalarna. Försöker döva mina tankar och känslor för att kunna sova i natt men den enda frågan som växer i mitt inre är: vad hände? För allting har gått så fort. Känslorna rusar ru...