Måndag den 23e Juni 2008.

Måndagen den sista vecka jag är i Hamburg. På tidig onsdagsmorgon lämnar jag denna staden med dess lycka och sorger i en bil tillsammans med Fredrik. Han med mål att ha semester och vet när han är tillbaka. Jag med inget mer mål än att åka, se familjen och sen.... ja sen tog det slut.

Alla vill ha svar och förklaringar. Veta vad som händer härnäst.

A mötte upp mig utanför jobbet idag igen, vill prata och vill att jag ska säga att jag älskar honom eller inte om jag inte gör det. Jag säger att jag inte älskar honom längre, vilket på än gång blir avvisat som en lögn. Vill ha mig tillbaka men säger samtidigt att jag är känslokall och inte förtjänar att leva i denna världen. Han träffar mitt i prick för så känner jag mig med.

Sedan min underbara G som tar hand om mig mer än jag egentligen förtjänat, för det jag orsakat som han måste gå igenom pga av mig ska ingen människa någonsin behöva gå igenom. Det gör ont i mig att lämna honom efter allting. Herregud vad har jag egentligen gjort?!

Hoppas på att kunna finna mig själv igen när jag väl är hemma i norrland. Har en känsla av att ha tappat mig helt. Och så kan ingenting fungera, inte ens saker som för tillfället känns rätt och bra. Men jag kommer sakna dig, det ska du veta.

Lördagen var händelsefull och slutade med att jag fick i mig någonting som inte var bra för min kropp. Illamåendet startade, kroppen ville ej lyda och söndagen tillbringades mestadelen i sängen. Vid ett starkt infall av illamående bar vägen av in i badrummet. Sen blev det svart.

Vaknade upp av att G kom in, läppen värkte och handen färgades röd av blog vid beröringen. Satt ett tag på golvet tills jag åter kom till sans. Överläppen svullnade upp med en fin spricka in och baksidan lilablå. Kalla mig fru anknäbb. Arbetade så idag, många vackra blickar....

Det har nu gått lite över en månad sedan allting exploderade.

Sedan mitt snedsteg fram i dagsljuset, trots att det faktiskt var natten. Då allting bara upphörde att existera. Inga ner ansträngningar att vara någon som jag egentligen inte var. Ingen mer klump i magen pga osäkerhet i om man kan göra vissa saker utan att det ska väcka misstankar. Misstankar som för fram till omkring en och en halv månad sedan inte hade någon grund att existera. Kärleken var för stor. Den blev kvävande och sög all energi ur kroppen. Ingenting spelade någon roll. Så var det länge fast jag inte ville acceptera det.

Men hur är det nu?

Nu kommer efterskalven.... När allting börjar lugna ner sig.

En fråga som ställs väldigt ofta är hur jag mår.

Hur ska jag må? Vissa dagar mår jag helt underbart och känner att detta nog var det bästa som kunnat hända mig just nu. Andra dagar är det bara som en stor klump i magen. Ångest. Dåligt samvete. En rädsla av att allting jag gör och kommer göra bara ska vara fel. Ett uns av illamående. Som att känslorna bara måste kräkas ut innan jag kan må bra. Är jag ett monster? Ett monster utan någon plan på vad jag gör. Jag vill bara inte att någon ska må dåligt, vilket jag vet att han gör nu. Jag har hanterat allting helt fel, det erkänner jag. Jag har varit som ett barn, med varken plan på framtiden eller riktigt det som varit. Ett förvirrat barn med för många blandade känslor i kroppen. När ska det ta slut? När ska jag bli den Emilie som jag egentligen är? Den som jag borde vara, för detta är inte jag!

Inga mail idag. Nästan så att det gör mig orolig att någonting ska ha hänt. Är kanske bara så van att få ett mail eller två om dagen att det känns som någonting saknas när det inte sker. Vet inte vad jag ska tro. Vet bara att någonting surrar runt i min mage som inte hör hemma där. En osäkerhet, trots att jag lever ett bra liv. Trots att jag alltid kunnat få det jag velat ha. Min ända plan på livet nu är att komma hem, försöka bli mig själv igen och vad jag gör sedan vet jag inte. För mycket av dessa känslor som håller mig kvar vid någonting speciellt här. Någonting speciellt som jag inte vill såra som jag redan sårat så många. Vill bara vara jag och bygga upp ett liv där jag mår bra och har kontroll över mig, mitt liv och vad som sker runt omkring.

Kontroll över mitt känsloväsen..... Annars vet jag att jag kommer få många människor som betyder mycket för mig att må dåligt.

Ja nu har mitt liv ater igen kastats i diket. Omstart. Som en baerbar dator som blivit oeverhettat behoever aeven jag en omstart. Den 25e Juni kommer jag hem igen. Kommer ni vara daer daa?

Slut paa en del av livet, eller ja jag oenskar att den delen vore slut, men den kaenns som den aldrig kommer att ta slut. Naansin. Men kanske en boerjan paa en liten ny del.

Hej daa Hamburg, det var en trevlig tid vi hade tillsammans. Nu kastas jag bort. Eller jag kastar bort mig sjaelv.. Varfoer? Ja snaella fraaga inte, ni faar veta inom kort aendaa...

Ses i Slutet av Juni alltsaa....